Om nyheten

Av Published On: 14 september 2020Taggar: , 3.4 min read

I förra numret av Sjövärnsposten intervjuade vi viceamiral Jonas Haggren som började sin marina karriär i Sjövärnskåren. Den person som i sin tur utbild­ade honom är profilen i detta nummer. Att svenska staten betalar sina räk­ningar, lånar, amorterar och förvaltar sina skulder är det Hans Lindblad som ser till. Som chef för Riksgäldskontoret sedan 2013 hanterar han med sina cirka 200 medarbetare statens omsättning om 7 000 miljarder kronor och bidrar till landets finansiella stabilitet.

Det är ett stort ansvar som vilar på dina axlar.

– Att ta ansvar, jobba i lag och kunna hantera krissituationer är kunskaper och egenskaper som jag fick under min tid i Sjövärnskåren. Erfarenheter som präglat mig hela livet. Och mina döttrar, som båda genomgått Sjövärnskårens utbild­ningar.

Hans Lindblad har ett gediget förflutet i Sjövärnskåren. Han är fortfarande medlem i SVK Stockholm. Något han tänker vara hela livet, även om det var länge sedan han var aktiv.

Hur kom du i kontakt med SVK?

– I tonåren bodde jag granne med tre grabbar i min ålder som var aktiva i Sjövärnskåren. Att ansöka dit jag med låg nära till hands. Jag var faktiskt med på den sista kursen som gick på Kvarnholmen innan verksamheten flyttades till Märsgarn.

Hans aktiva tid i Sjövärnskåren kom att omfatta allt från aspirant, segling med Falken, tjänstgöring som förman, kurs­chef till följeofficer både i Sverige och Kanada.

Sjövärnskåren påverkade också din värnpliktstid.

– Det marina intresset från Sjövärns­ kåren var så starkt att jag avvaktade ett helt år med värnplikten för att kunna få tjänstgöra som svepstyrman och utbilda mig till fartygschef som värnpliktig officer.

Efter värnplikten fortsatte engage­manget i Sjövärnskåren.

– Jag var kurschef för både GK och FK på Märsgarn. Långseglingar med valbåt kom att bli min specialitet. Älskade det. Jag var också följeofficer i Sverige för kanadensiska kadetter och i Kanada för de våra. Jag minns särskilt när kanadensarna anlände utbröt det svinkoppor på Märsgarn, som sattes i karantän. Jag fick istället ett fartyg till förfogande och kunde ta kadetterna över till Gotland och tillbaka via Gryt och St. Anna tills smittan var över.

Vad har du tagit med dig från tiden i Sjövärnskåren?

  • Kamratskap. Vi blev ett kompisgäng av ledare och befäl som höll ihop på kurser och utbildningar. Vänner jag har ännu idag. Gemenskapen och andan av att man kan om man vill och att Sjövärns­ kåren har så mycket att erbjuda om visar man intresse och geist har betytt mycket för mig.
  • Jämställdhet. Jag var med om att ta emot de första tjejerna i Sjövärnskåren. Där var så mycket ängslan i början, men självklart gick det jättebra. På arbetsplatser därefter, där jag har kunnat påverka situationen, har jag eftersträvat jämn könsfördelning.
  • Säkerhetstänkande. Jag var kurschef samtidigt som Spårösundsolyckan 1983. Efter incidenten styrdes sjösäkerhetsarbetet upp. Arbetet med krishantering och att värdera risker är något jag haft nytta av under resten av min karriär.

Till sist, vad tycker du om frivilliga försvarsorganisationer som SVK?

– Oerhört viktiga. Särskilt ungdoms­ utbildningarna. De skapar en känsla av identitet, man blir en del av ett lag, ett sammanhang och förutom praktiska färdigheter präglas man av viljan att försvara landet, våra normer och värde­ ringar. Det behöver ungdomar mer än någonsin idag med så många olika bak­grunder. Verksamheter som förenar och skapar samhörighet.

About the author : Administratör

Magnus är webutvecklare och ansvarig för webutvecklingen av Sjövärnskårernas Riksförbund och lokala kårers hemsidor.

Liknande nyheter